Matkamme kääntyi kotia päin, mutta käymme vielä matkalla Dädesjön vanhassa kirkossa.

Keskellä kaunista Smålantia seisoo valkeaksi kalkittu kirkko , fantastisine seinä- ja kattomaalauksineen jotka on 1200-luvulta.

Tänään sitä pidetään yhtenä kiinnostavampina keskiajankirkkoina, Katto- ja seinämaalauksien takia.

Tässä kattomaalaus joka kertoo paistetusta kukosta joka kertomuksen mukaan tuli eläväksi ja huusi : Jeesus on syntynyt.

En av målningarna föreställer undret med den stekta tuppen, som enligt legenden blev levande under en måltid och utropade: Kristus är född!

Den rasande kung Herodes befallde då att drängen Staffan, som vittnat om att frälsarens födelse, skulle gripas samt att alla förstfödda gossebarn skulle dödas.

Foto: Bengt A Lundberg

Kävimme kirkon sisällä ja näimme että katto oli täynnä maalauksia raamatun tapahtumista-

On ihme että kirkko on jäljellä. 1700-luvun lopulla oli kirkko liian ahdas suurentuneelle seurakunnalle. Uutta kirkkoa alettiin rakentamaan lähelle vanhaa 1793.

Seurakunta päätti että kivimateriaalia otetaan vanhasta kirkosta uutta rakentaessa.

Alkoivat purkaa kuoria ja sakaristoa. Mutta ennenkuin lekalla ehtivät hävittää koko kirkon ,päättivät pitäjänkokouksessa nopeasti että osa, mitä ei vilä keretty hävittää saisi jäädä paikalleen ja saisi olla työkaluvarastona.

Rakennus unohtui 100 vuodeksi. Eräänä kesäpäivänä v. 1905 vieraili eräs Lundin professori varastossa ja suurella mielenkiinnolla tutki rakennusta.

Löysi keskiaikaiset kattomaalaukset jotka oli jäljellä katossa.

Kirkkorakennus huomattiin niin ainutlaatuiseksi ja historiallisesti arvokkaaksi että valtio otti sen omistukseensa ja säilytettäväksi.

Dädesjö gamla kyrka

Mitt i det natursköna Småland ligger den vitkalkade medeltida kyrkan med sina fantastiska vägg- och takmålningar från 1200-talet. Idag anses den vara en av landets intressantaste medeltidskyrkor, främst för de unika tak- och väggmålningarna.

Suloseni latasi kameran automaatille ja juoksi kuvaan mutta ei kerennyt kuin puoliväliin niin kamera laukesi. Oli meillä siinä nauramista kerrakseen.

tässä ruotsiksi kirkosta.

Det är nästan ett under att den lilla kyrkan finns kvar. I slutet av 1700-talet var den gamla kyrkan för trång för den växande församlingen. En större och modernare kyrka började uppföras år 1793 på synhåll från den gamla. Församlingen bestämde att stenmassorna från den gamla kyrkan skulle återanvändas för att bygga den nya.

Rivningen påbörjades och koret och sakristian revs. Men innan man med släggor hann förstöra hela kyrkan, bestämde sockenstämman hastigt att den del som ännu inte hade rivits skulle få stå kvar och användas som magasin för bland annat redskap och säd. Byggnaden föll i glömska i nästan 100 år. En sommardag år 1905 besöktes magasinet av en Lundaprofessor, som med stort intresse undersökte byggnaden närmare och kunde konstatera att det var den medeltida kyrkobyggnaden. Han fann att trätaket med sin medeltida målningsdekor ännu fanns kvar. Kyrkobyggnaden ansågs nu så unik och historiskt värdefull att staten tog över ägandet för att rädda kyrkan från ytterligare förfall.

Joimme kahvit pihalla ja sitten jatkoimme matkaa koiin. Ennen lähtöä tässä suunittelemme Lähetyslounaan tekoa, sunnuntaiksi.